Lika konstigt som att jag har klarat YKB:n och faktiskt är redo för verkliga arbetslivet.
Lika konstigt att det är sommar och man kan gå i linne och kora byxor.
Lika konstigt som att jag redan tagit första doppet för i år, och legat och solat på en brygga.
Lika konstigt som att det är 10 dagar kvar till Barcelona.
Det är konstigt. Mycket konstigt. Men skönt. Lite läskigt skönt, jag vet nästan inte vars jag ska ta vägen.
Studenten är nära, det jag sett från litet barn, jag har längtat, och jag har tänkt, jag har aldrig förstått att det skulle kännas såhär ändå. Jag är klar med skolan för ett tag, det känner jag i hela kroppen. Men samtidigt vill jag inte sluta, vad ska jag ta mig till på dagarna, arbete, arbeta, på riktigt.
Snart står jag med slutbetygen i hand, dreadsen på huvudet och då vet jag inte vad jag känner.
Frihet.
