tystnaden av ljuden som hörs är det vackraste som finns.
försöker bara lyssna på glada låtar och hitta tillbaka till livet. men det är så svårt när kanten över är så hög, och det inte finns någonting som håller en upp när man väl kommit en bit.
gäller bara fortsätta och aldrig stanna upp, fastän man inte orkar.
fatta att en pojke kan ta upp så mycket tid av en liten flickas tankar. massa förhoppningar som bryts, men även önskningar som går i uppfyllelse.
tänk om man kunde ta och skriva om något värt ist..?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar