Kärlek vid sista ögonkastet

Vet inte riktigt varför, men varje gång jag hör den låten så känner det just som att jag börjar gråta. Vet ej varför. Är det för att jag på nått vis känner att den påminner om mig själv eller bara för att den är jävligt bra, jag vet inte.

Längtar tillbaka till Uppsala. Längtar till vinter med jävla massa snö. Längtar till körkortet. Längtar tills det blir bättre.

En najs känsla, när man åker tåg och sen så går tåget över till bara el typ eller nått och det slutar durra i ryggstödet och allt blir mjukt och fint och det känns som att man ligger i sängen och åker fast man sitter. Det är som när man ligger i soffan och ser tv, man känner sig trött och plötsligt blundar man, men lamporna tända och sen vaknar man ett tag senare till lite, blir bländad av skenet från lamporna, försöker somna om, men det är svårt för att ljuset är så starkt men man orkar inte gå att stänga av dom, så kommer set en vänlig själv och gör detta åt en. Sånt äger. Jag äger.