Välkommen till mina områden.

Ibland när någon frågar hur man mår, och man slår sig av tanken att man inte alls vet? att man inte haft tid att känna efter, det är ganska skönt ändå. att man inte hinner känna efter så mycket utan att man bara mår, och bara finns.
Jag har så mycket jag vill säga, hinna säga, säga och förklara och bara bli förstådd, fast utan att använda ord, typ.

Det går såhär i en båge typ, först så är man tom, sen fylld med nått som trycker ner en till marken, och sen blir man tom och sen less, som fan. Fast sen blir det ju bra. och då bryr man sig inte.