Knasbanan

Det är konstigt att den enda känslan jag lyckas förklara är hat. Jag kan också sakna någon och tycka om någon på ett vänskapligt sett, allt annat där emellan det finns inte. Ändå lyckas jag alltid bli besviken och ledsen. Knas.

Sen finns det också urkult men det är ingen känsla det är bara urkult. Där vill jag vara hela mitt liv, där finns inga problem och inga bekymmer, ingen besvikelse eller nått, bara lycka.
Ta mig tillbaka dit någon, låt mig känna urkult-känslan igen. för evigt.