Jag kände bara hur hela rummet fylldes med irritation och jag ville bara ställa mig upp, ta glaset med mjölk som jag hade i handen och kasta det i ansiktet på denna idiot, att man kunde vara så oförskämd, dum, respektlös dryg... Men jag vågade inte ta konsekvenserna som skulle komma efter. Jag ville ju inte att inte att individen skulle få psykdamp, mer än vad den redan hade och kanske slå mig eller någon annan. För det vet jag att den skulle kunna... Jag kunde bara inte förstå meningen men dens beteende. Jag kände hur hela jag skakade av ilska jag ville göra något som skulle få små konsekvenser, jag kunde inte säga något, för att den lyssnar inte på mig. Kan jag aldrig bli tagen på allvar? Jag ville ju inte bli ner slagen på golvet. Men det kanske hade varit värt det. Kanske jag skulle ha kastat det får mjölkglaset ändå? Händelsefullt liv jag har just nu... Fyfan, men det kanske bara är så det ska vara. Det är nog bara det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar