3 6 5 tillsammans är dom hela året, själva är dom knappt märkbara.

Allting kommer lösas och bli bättre igen, om du har pengar i fickan eller ett ess i din arm.
Hej.
idag är det 365 dagar sedan Min hästkompis Frans tog sina sits andetag och vandrade in i ljuset.
Idag är det 365 dagar sedan jag grät på två år. Jag grät så jag inte kunde andas. Huvva. På detta år har jag ju faktiskt lyckats med att fälla en tår eller två när jag ramlade i kittel.
Nåväl. Sorg. det liksom, är en del av oss, Jag blundar oftast för just den "livet har tagit slut för någon"-sorgen. Jag tror liksom att man blir lite lättad först. Sen chillar man runt, hemsöker någon rädd människa och sedan föds på nytt. Så livet blir nog inte så pjåkigt efter döden. Karma är det som händer.

Jag har tänkt mycket på fina hästen som är uppe i himlen eller vandrar på någon gata i London, var han än är, vem han än är nu, så har han nog på något vis samma själ. Fast jag tror han är kvar som häst han har liksom inte gått vidare från "chilla runt" stadiet. Men jag har tänkt på honom idag. Han har det nog bra. Han var väldigt bra. Stor och mjuk. Jag kunde stå och krama honom hela dagen, och han skulle bara stå där, och lyssna.
Ett år av saknad tomhet och konstiga känslor.
Hoppas du vet att du går i mina tanka varje dag.
Du var en speciell och omtyckt polle, och det kommer nog inte finnas den dagen du inte vandrar i våra tankar.
Vi saknar dig så.
Hoppas du och Farfar går runt och har det så fint ni bara kan. Ni är värda allt.